Slut nu?
Inatt var jag ½ stolthet ifrån att bege mig till FAM. fy satan alltså. Men sen hände nåt. Imorse var det slut på spyor, lite kramper kvar, men inte så farligt. Vid tvåtiden började ja känna mig som människa igen, kunde sitta upp och så - och nu är jag nästan på topp! Har tom varit och handlat in. Märkligt de där. Men tur är väl de, annars hade dehydreringen snart börjat bli rejält jävla påtaglig.
Nog äckelsnack. Imorgon väntar en ny spännande, och förhoppningsvis smärtfri, dag. Första träningen på länge står på schemat, tillsammans med gratis glass på stan<3, plugg, storstädning och ev jobb. Dags att sluta de små blå med andra ord.
Säger godnatt med denna, inte alls Sariga sång. Men den skriker mitt liv just nu så den fick hänga med: